johannamem

Imorgon runt 18.00 dundrar det in en hel drös med människor här hos oss och tillsammans ska vi äta julbord, sjunga julsånger och (förhoppningsvis inte...) dansa runt granen i våra jultröjor. 

 

Vet ni vad det betyder? Att man måste städa, plocka fram stolar för 20 personer, göra långbord i vardagsrummet, laga mat och hänga upp juldekorationer. Men det är så tråkigt att jag skjuter upp det en timme till.

 

Det är en vecka kvar till lucia och dagen då jag och Göteborgskillen bjudit in folk hit på julmiddag. 

 

Jag vet inte vad vi tänkte då vi bjöd in 20 personer, för senast jag kollade har vi bara plats för ungefär tio runt matbordet.

 

Det har äntligen kommit snö hit till Göteborg. Igår när jag och mina fina tjejer drog iväg på en liten roadtrip efter skolan vräkte snön ner och längs motorvägen var det nästan fler bilar i diket än på vägen. 
Helgen var fin med hela lägenheten fylld av släktingar, och söndagen spenderades som vanligt med våra vänner, innebandy och mat. 

 

Nä, nu dags att klä på sig för att hinna med en runda till gymmet innan en fem timmar lång föreläsning i skolan. Funderar på att köpa med mig en lastbil med socker för att hålla energin uppe...

 

Igår gjorde vi pepparkakshus och idag ska vi försöka oss på lussebullar igen. Den förra (dubbla...) satsen gick åt helvete eftersom jag inte orkade vänta på fingervarm mjölk. Så om någon önskar ett gäng stenhårda lussebullsklumpar finns de att hämta hemma hos oss. Någon? Nä? Nåns hund? Inte det heller? 

 

I november har söndagarna varit mina favoritdagar. De har betytt att jag och Göteborgskillen får sovmorgon, äter långfrukost på stan, hämtar upp våra finaste göteborgsvänner, åker på innebandy och sen hamnar i vår soffa i magknip efter att ha ätit alldeles för mycket pizza, sushi, räkmacka eller tunnbrödrulle. 

Idag skippar vi innebandyn för en runda på stan och lite letande efter julklappar. Ska bara väcka den lilla sömntutan först.

 

Ikväll är Göteborgskillen är på nån kostymklädd middag där det kryllar av företag och högt uppsatta människor han måste fjäska för. 
Vad jag gör? ... Har dragit ut täcket till soffan, tagit på mig mjukisbyxorna och äter rostmacka till middag.

 

 

Finaste, finaste småstadskompis kom ner sent natten mellan fredag och lördag efter tågförseningar. Vi spenderade lördagen på stan med jackpot i shoppande, fortsatte med wiispelande med nytt rekord i längdhopp och avslutade med att ha över göteborgare på middag, drickande och twisterspelande.

 

Söndagen började redan efter 3 timmars sömn och en fortfarande full Göteborgskille och jag följde småstadsvännen till tåget (som även det blev försenat senare...). När vi lämnat av henne och ritat hjärtan på tågfönstret där hon satt åkte vi hemåt för att möta upp en klasskompis och sen hamna i soffan halvsovandes. Tanken var att vi skulle göra egen sushi, men... det blev pizza. Och sen innebandy såklart!

 

Nästa söndag blir väl kanske liknande. Grrryyyym helg, ungefär såhär grym:

 

Folk som jag inte hängde med under tonårstiden (aka tandställningstiden) undrar ibland varför jag behövde tandställning. Denna bilden är till er.

 

Efter föreläsningen i skolan idag drog vårt lilla gäng hem till en vän för tacosmiddag och sen direkt till Scandinavium för drabbningarnas drabbning (och klasskompis till färjestadsfantast födelsedagspresent); Frölunda mot Färjestad. 

 

Färjestad vann och ingen var lyckligare än födelsedagsbarnet. 

 

Den här helgen har varit så otroligt perfekt. Jag ÄLSKAR att vara helgledig och önskar mig verkligen ett svenssonliv efter massa år med helgjobbande och trixande med att få in någon helgkänsla överhuvudtaget. Lördagen fylldes med mysfrukost på stan, gymbesök som fick min mage att dö och besök på museum. Söndagen spenderades som vanligt med vännerna med att se på/spela innebandy och sen hem till mig och Göteborgskillen för wiiturnering och tunnbrödrulles- och chokladtårteätande till allas magar stod åt alla håll. Måste gått upp typ 2 kilo under kvällen. 

 

Jag längtar redan till nästa helg då småstadsvän kanske kommer ner och hälsar på och söndagen kommer spenderas på nästan samma sätt. 

 

 

Ungefär såhär party är min lördagskväll. Ensam. Med tvn. Och kurslitteraturen...

 

Då vi märkte att julsakerna var uppe i affärerna kunde varken jag eller Göteborgskillen hålla oss längre. Den första julen som sambos! Kom in i en affär där de sålde alla möjliga sorters julkulor - 4 för 99 kronor. Två var, var dealen. Slutade med att Göteborgskillen valde tre stycken i form av tomtar och snögubbar och jag höll hårt i en dinosaurieformad. Så, så fick det bli!

 

I veckan fick vi en lapp i brevinkastet "Städdag lördagen den 6 oktober klockan 10.00!" stod det och så var det någon bild på höstlöv och en lycklig familj med krattorna i högsta hugg. Idag är det lördagen den 6 oktober. Göteborgskillen är på jobbet sen 07. 

 

Jag hade ju kunnat vara på gården och hjälpt till att städa, såklart. Men jag flydde till skolan istället. Smög ut ur lägenheten vid nio som om jag varit hos ett one night stand och hoppades på att ingen skulle se mig. 

 

Sen dess har jag tränat och ätit frukost. Nu sitter jag i skolan för tanken var att jag skulle hinna plugga lite innan jag börjar jobba vid 14, men det går sådär med det. 

 

Skäms lite.

 

 

Ikväll har jag målat Göteborgskillens tånaglar. Han tror att det är med genomskinligt lack och det är det.

 

I alla fall första lagret.

 

Men rosaskimmer är ju fint det också.

 

Nu ligger han här snarkandes i sängen bredvid mig, finaste Göteborgskillen som sprungit 4,2 mil på strax över 4 timmar. Jag är så fruktansvärt stolt. Fick liksom rysningar när alla stod och hejade och så kom MIN sambo där svettig och jävlig på upploppet. Mycket möjligt att jag fick en liten tår i ögat, precis som när det kom par som höll varandra i handen och vid mållinjen höjde sina sammanknutna händer i en segergest. Då ni. Extreme home makeover-rysningarna över hela kroppen!

 

Nä. Nu ska jag väcka honom och gå iväg och köpa kaffe. Man får liksom passa på när Starbucks är rakt över gatan för jääklar i mig vad gott deras kaffe (och varma choklad!!!) är.

 

Guten Morgen alle! Eftersom jag ska till Deutschland imorgon övar jag kleine (för inbrottstjuvar som nu gnider händerna mot varandra i ren extas eftersom jag kommer bara borta från lägenheten - gör er icke besväret. Det kommer bo en vän här över helgen och jag orkar inte med massa drama, okej?). Ich bin mies in deutscher Sprache, så det går inte så gut trots övning. 

 

Jag vet inte jag, blir nog aldrig någon auktoritär ledare av mig när jag inte ens behärskar det tyska språket. 

 

Jaja. Jag är bra på annat. Danke Ihnen sehr.

 

 

Det är tisdag, hörrni! Och vet ni vad tisdagar innebär i vårt hushåll?

 

...

 

Nä. Det kan ni ju inte veta eftersom ni inte bor här (om inte Göteborgskillen läser), så jag ska berätta för er: det är dagen då jag har hela kvällen för mig själv och det är massa bra på tv och jag får äta havregrynsgröt till middag och ha radion, tvn OCH datorn igång utan att någon klagar och jag kan kissa med öppen dörr och jag kan zappa mellan kanalerna hur mycket som helst eftersom det bara är jag hemma för Göteborgskillen är på innebandyträning.

 

Så, nu vet ni. Det är tisdag och allt vad det innebär.

 

Den här veckan blir allt annat än lugn, även fast min kropp skriker efter vila. Den är fylld av tre seminarium, jobbkväll, tentainlämning och plugg, plugg, plugg!

 

Göteborgskillen och jag har bokat in en dejtkväll som paus från allt kaos och på fredag drar vi iväg till Berlin över helgen. Lär få plugga ihjäl mig på vägen dit, men en helg hemifrån känns guld värd även fast jag längtar efter en ledig-ledig helg där man har tråkigt för det finns så lite att göra.

 

Det är egentligen helt overkligt hur livet kan svänga. Att jag som liten förskoleflicka hade min allra bästa vän i en lägenhet något hus bort och vi sprang mellan våra rum, klädde ut oss till varandra och lekte i vår koja i skogen. En koja som vi egentligen hittade färdig och bara skulle spika upp en planka på för att kunna kalla den vår egen. 

 

Från det till att börja skolan och en klass som jag skulle gå tillsammans med i 10 år, från förettan till nian. I en klass där jag skulle vara kär i nästan varenda kille under någon period, en klass där jag hittade nya bästa vänner och dansade på skoldiskon och lekte Spice Girls, röda lyktan stopp och under örnens vida vingar med. En klass som var helt fantastisk fram till mellanstadiet när tjejerna plötsligt alltid uteslöt någon och under någon vecka var det jag. Men då kom min högstadiebästis och sa hej och plötsligt var det hon och jag mot världen. En värld som i högstadiet verkade så orättvis och dum och tom och kall och mörk. 

 

Sen kom gymnasiet. Fina, fina gymnasiet fylldes av nya bästa, bästa vänner och plötsligt öppnades dörrarna och världen var mjuk och fin och rolig och vacker och fylld av möjligheter. Gymnasiet kom med skolfester och hångel och fniss och skolkataloger att titta i. Och en flytt till småstaden, närmre allt det där härliga och bort från den by jag tidigare bott i och inte någon gång längtade tillbaka till annat än att man då fick busskort av skolan. Här växte jag. Färgade håret svart och träffade en kille jag trodde jag var tokkär i, som man gör när man är 17. Sen började han prata om framtiden och jag gjorde slut och skaffade en ny kille. En med egen lägenhet precis vid skolan. En som läste ekonomi på universitetet och hade egen bil. Som han sålde någon vecka efter vi blivit tillsammans. I två år hängde vi ihop innan jag märkte att nä, det här blir inget för jag är inte ett endaste dugg kär och har inte varit det på flera månader. Och så gjorde jag slut på msn när han var nere i Portugal och pluggade.

 

Sen skulle jag vara singel. För under de två åren hade jag ju missat så mycket singeltid. Jag hade börjat en urtråkig medie- och kommunikationskurs på Stockholms Universitet och jag hade tagit studenten och jag hade liksom inte utforskat världen och vad den hade att erbjuda. Så jag skulle vara singel! I ett år, minst. Det här var i september. Och så slutade universitetet och jag började jobba lite ströpass i butiken innan jag fick någon deltidsanställning. Var med mina fina vänner och kollegor jag plötsligt lärde känna på riktigt trots att jag jobbati butiken i flera år. Och vintern kom och min födelsedag och nyår och jag var singel och festade och somnade ensam.

 

Sen kom mars och Göteborgskillen och världen har aldrig varit lika ljus och fin och vacker. Han fyllde mig med en sån fruktansvärd glädje och lycka att jag inte riktigt kunde hantera mig själv. Jag har skrivit om när han kom till mig första gången tidigare, här. Han fick mig på fall direkt och efter några månader flyttade jag till honom. 

 

Och här i Göteborgs trivdes jag till en början inte alls. Trots att jag hade jobb jag kunde, en egen lägenhet och Göteborgskillen så grät jag och hade ont i magen och längtade hem nästan varenda dag i flera månader. Men det blev färre och färre dagar och idag gråter jag inte längre. Ibland längtar jag tillbaka till småstaden, men för det allra mesta önskar jag bara att alla jag saknar därifrån skulle flytta ner hit. För här i Göteborg har jag verkligen ett så himla fint liv nu. Jag har ju börjat läsa på universitetet och träffat massor av vänner och jag och Göteborgskillen bor ju ihop på riktigt i vår egna lägenhet med våra egna saker. Och när han nämner framtiden tillsammans blir jag inte rädd. Jag älskar att prata om den. För min framtid här är så ljus och jag vill dela den med honom.

Idag spelar mitt finaste AIK sitt sista derby på Råsunda. Jag, Göteborgskillen och resten av min AIKfamilj sitter framför tvn och hejar, skriker, svär och studsar.

 

Är så in i helvetes nervös.