Berlin marathon 2012

Nu ligger han här snarkandes i sängen bredvid mig, finaste Göteborgskillen som sprungit 4,2 mil på strax över 4 timmar. Jag är så fruktansvärt stolt. Fick liksom rysningar när alla stod och hejade och så kom MIN sambo där svettig och jävlig på upploppet. Mycket möjligt att jag fick en liten tår i ögat, precis som när det kom par som höll varandra i handen och vid mållinjen höjde sina sammanknutna händer i en segergest. Då ni. Extreme home makeover-rysningarna över hela kroppen!
 
Nä. Nu ska jag väcka honom och gå iväg och köpa kaffe. Man får liksom passa på när Starbucks är rakt över gatan för jääklar i mig vad gott deras kaffe (och varma choklad!!!) är.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0