Baby
MiTT älskade lilla barn. Du är snart tre månader gammal och så liten rent fysiskt, men ändå så stor inom mig. Tänk att en människa som inte ens mäter 60 centimeter kan fylla en med så mycket kärlek. Att dina fötter som mjukt trampar mot mina lår under natten är något av det härligaste som finns hade jag ingen aning om innan vi träffades du och jag. Och att ditt hårda grepp med din lilla hand runt mitt pekfinger känns som en länk mot allt
ont i världen!
Jag är så glad att jag är din mamma. Samtidigt så förundrad över att det var du som låg där i magen, sparkandes och ovillig att komma ut på beräknat datum. Tänk att din lilla uppåtnäsa, ditt rödlätta hår, dina glada blå ögon och din underläpp som viker sig när du sover skapades i min kropp. Det går knappt att förstå.
Och trots att jag fortfarande inte vet vad jag ska svara när andra ställer frågan "hur känns det att vara mamma?", så vet jag med hela mitt hjärta, hela min själ och hela mitt allt att min kärlek till dig är så stor att den tagit över hela mig. Jag klarar mig inte utan att höra dina andetag, utan att känna din lugna, varma, trygga kropp mot min då du somnar i min famn eller utan dina lyckliga glädjetjut då dina ögon blir de gladaste jag någonsin sett och ditt tandlösa leende får mig att glömma allt runtomkring.
Allt som sägs är sant. Allt sliskigt, rosaskimrande och töntigt är sant. Jag älskar dig mer än mitt hjärta klarar av. Jag är så lycklig att just du kom till oss. Jag är så lycklig över att du är min dotter. Jag är så lycklig över att du gjort oss tre till en familj. Några mer fantastiska människor att dela mitt liv med kan jag inte tänka mig.
