Not the kind of picture that speak louder than words.
Egentligen är det helt otroligt hur ni är några få stackare som kikar in här dag efter dag, med tanke på hur jag nästan aldrig uppdaterar. Jag försöker komma ihåg det eftersom jag så hemskt gärna vill spara alla fina dagsbetraktelser och historier någonstans så de små vardagsberättelserna som så lätt faller ur minnet efter några dagar eller veckor. Men någonstans längs vägen har jag tappat det och det enda som hamnar här är några jäkla bilder där jag flinar upp mig framför en kamera (här framför frihetsgudinnan, så någonstans finns det väl en historia). Visst kan det vara fint att minnas en schysst sommarbränna när det blir december, men egentligen säger det ingenting.
