johannamem

Spenderar verkligen semestern på bästa sättet hittills. Hänger med tjejerna på stranden, bygger sandslott, tar kvällsdopp, spelar bilbingo, leker bilkurragömma i småstaden, lagar mat med bästa familjen och ser på OS. Om det inte var så att jag var girig och ville ha hit Göteborgskillen skulle jag säga att allt är perfekt!

 

Om man kisar ordentligt kan man nästan tro att OSinvigningen på tv just nu är en slags hyllning till att jag från och med nu har semester. Jag väljer att tolka det så. 

 

Det går framåt det här med att vara ensam. Har inte gråtit sen första natten då jag youtubade vaggvisor och somnade till tjugosjätte versionen av trollmor. 

 

I alla fall. Bor hemma i svärföräldrarnas hus de här två sista nätterna innan jag beger mig upp mot småstaden. Tänker på första gången jag bodde här nere hos Göteborgskillen. Måste svettats mer de dagarna än jag gjort i resten av mitt liv, var så fruktansvärt nervös för att hans föräldrar skulle tycka illa om mig. Så här i efterhand tror jag att jag nästan var mer nervös över att hans föräldrar skulle tycka om mig än jag var för att spendera fem dygn med någon jag knappt kände. Men de tyckte om mig! Och det gjorde Göteborgskillen uppenbarligen också! Och sen levde vi lyckliga i alla våra dagar!

 

Medan mina föräldrar är här i Göteborg passar jag på att turista med dem så mycket det går mellan mina arbetspass. Igår besökte vi jättevackra botaniska trädgården och åt supergod lunch på deras uteservering omgivna av doftande blommor och tog en lång promenad på alla stigar som slingrade sig runt i trädgården. Solen sken som om vi vore utomlands, precis som idag då vi åkte till Liseberg för en femkampsutmaning. Jag vann såklart. Stort. Äntligen! Annat var det på chokladhjulen. Jaja, har tur i kärlek istället. 

 

 

Två arbetsdagar kvar till semester. Längtar!

 

Ser fram emot den här veckan. Efter arbetspasset på fredag har jag semester och på lördag åker jag upp till småstaden i en över en vecka! 

 

Redan idag kommer mamma och pappa hit och jag ser fram emot det så väldigt mycket. Är inte så duktig på att vara ensam så det ska bli så skönt att de fyller upp lägenheten.

 

Nu har Göteborgskillen åkt. Två och en halv vecka är han borta i Peru. Två och en halv vecka på olika sidor av världen. Jag känner mig så fruktansvärt ensam.

 

Så. Idag är det lördagen den 21 juli. Först kan ni gå in här och upptäcka att ni glömt att gratta mig. Sen kan ni gå in här och välja ut en bukett att skicka som förlåtelse.

För några dagar sen sa Göteborgskillen att ingen skulle bli förvånad om jag sa att jag var 30, utan snarare tycka att jag var snygg för min ålder. 

 

 

.....

..................

 

Eh.

 

....

 

Är det nu jag borde göra slut?

 

30?

Tuff vecka! Gothia cup är igång och gatorna är så trånga så man skulle kunna tro att hela världen flyttat till Göteborg. Jag jobbar en sexdagars vecka och Göteborgskillen åker iväg i nästan 3 veckor på semester på söndag. Ikväll, som är vår enda lediga kväll tillsammans, ska vi bara umgås och kanske, kanske binder jag fast honom i källarförrådet så han inte lämnar mig.

 

Vi får se. Det beror lite på humöret. Det brukar ju inte vara på topp när jag börjar jobba klockan sju. 

Hallå småstan! Eftersom jag på min semester om ungefär två veckor kommer upp till er i norr så värmer jag upp. I det mest småstadiga jag har - min studenttröja! Fyfan vad vi är bra?

 

Åh. Igår fick jag äntligen en liten bebisdos då jag och en vän åkte för att hälsa på en nymamma. Blev sugen på att skaffa barn, eftersom det verkade så enkelt (eller så är hon bästa mamman någonsin). Jag ska ge er en lista:

 

1. Bebis sov ungefär 3 av de 4 timmar vi var där.

2. Nymamma såg inte trött ut alls.

3. Bebis skrek ingenting när han vaknade, utan bara låg där och gurglade.

4. Nymamma hade hunnit baka paj OCH muffins.

 

Så, Göteborgskillen. Vad säger du?

Är så jävla sportig! Rockar mina skor med rosa detaljer och min rosa tröja (...kanske inte mobilen i fickan på byxorna, men ingen är perfekt!).

 

 

 

Den här fina människan. Det låter väl som vilket kärleksdravel som helst, men jag har svårt att förstå hur jag kan älska någon så mycket och hela tiden. Att jag älskar honom när jag vaknar, när han väcker mig med en armbåge i huvudet mitt i natten, när han lämnar stekpannan i diskhon och när han kommer hem från jobbet med sina illaluktande fiskkläder och pussar mig.

 

Jag har så svårt att greppa att personen jag är så galet kär i har valt, och väljer, mig. Att han varje dag väljer att lägga sig nära mig när vi ska sova, att han väljer att pussa mig hejdå på morgonen, att han väljer att spendera hela sin lediga söndag med bara, bara mig på en klippa vid havet. Att han väljer mig trots att jag lägger mina kläder över hela hallgolvet och ibland, ganska ofta..., gråter för ingenting.

 

Att han har valt ett liv med mig. Det är helt jävla fantastiskt. Det är faktiskt som ett drömslut på en saga.

 

Är sjukt mör i mina ben och min häl (fylld med blåsor...) känner av de där två milen + gymbesöket igår. Men alltså, kan inte låta bli att göra en liten sittdans föööör: det är fredag!

 

Mums! Tacos till middag idag.

 

Ibland, och speciellt under dagar som denna: när jag och Göteborgskillen har haft två helt underbara lediga dagar tillsammans och jag har blivit så extra kär igen och det i mitt huvud bara funnits vi, vi vi!. Det är ibland jag dagen efter vaknar alldeles tom, precis som sängen. När han redan klockan sex pussat mig hejdå och viskat att han ska skynda sig hem efter jobbet och jag antagligen mumlat något till svar och sen snabbt somnat om. 

 

Jag har bott här i Göteborg i över 9 månader och ändå känns en dag utan honom tom. Jag saknar mina vänner i småstaden så extra, extra mycket såna här dagar. Då en promenad bara är ett sms bort och ja, jag har vänner här i Göteborgs också, men det kommer inte bli samma sak. Aldrig bli samma sak. Jag vet inte om det är jag som hindrar det, eller om det inte går, men de blir inte småstadsvännerna. Inte lika trygga. 

 

Och jag saknar min familj. Kanske speciellt för jag vande mig vid att ha dem här flera helger i rad, men jag saknar att spela spel och skratta ihop. Vill åka till mamma och pappas röda villa och ligga i en solstol på baksidan och göra ingenting, utan bara höra att de finns i närheten.

 

Det är speciellt dagar som denna jag längtar till småstaden. Då den fortfarande är hem och Göteborgs känns skrämmande stort och okänt.

Om någon timme kommer Göteborgskillens familj hit på middag. Vi bjuder på en sallad med jordgubbar, valnötter, melon, ruccola och massa gojs till förrätt, tomat- och basilikalax med philadelphiaost och couscousröra med bladspenat, körsbärstomat och fetaost till huvudrätt. Och som grand finale: vaniljcreme brulee med blåbär, hallon och jordgubbar.

 

Pjuh. Massor gjort! Skönt att vara ute i god tid.

 

Eh... Nä, just det. Vi har inte börjat än. Men snart så. Ska bara väcka Göteborgskillen. Och äta upp riskakan.