johannamem

Ungefär såhär party är min lördagskväll. Ensam. Med tvn. Och kurslitteraturen...

 

Då vi märkte att julsakerna var uppe i affärerna kunde varken jag eller Göteborgskillen hålla oss längre. Den första julen som sambos! Kom in i en affär där de sålde alla möjliga sorters julkulor - 4 för 99 kronor. Två var, var dealen. Slutade med att Göteborgskillen valde tre stycken i form av tomtar och snögubbar och jag höll hårt i en dinosaurieformad. Så, så fick det bli!

 

Det är så galet mycket att hinna med nu. Hela veckorna går jag i skolan och helgerna spenderas på jobbet med nio timmarspass så när måndagen och den nya skolveckan börjar är jag så trött att jag vill gråta. Det är lite som i ett töcken just nu. På kvällarna när jag borde vara hemma och vila så måste så mycket annat hinnas med - födelsedagsfester, quiz med fina vännerna på krogen, räkmackemiddagar med bästa gänget, pussar och kramar och seriekvällar med Göteborgskillen, städning, hockeymatcher med fantastiskt sällskap, jobbkalas och bjudmiddagar. 

 

Jag är så trött. Så sjukt trött i kroppen. Vaknar femton gånger på en natt och känner hur det vrider sig i magen. Behöver lugna ner mig, men hur gör man det då hyran behöver betalas och tentorna avlöser varandra?

 

Jaja. Dags att gå till jobbet! Är bara 7,5 timmes pass idag, och imorgon faktiskt bara 6,5. Lyx.

...

 

I veckan fick vi en lapp i brevinkastet "Städdag lördagen den 6 oktober klockan 10.00!" stod det och så var det någon bild på höstlöv och en lycklig familj med krattorna i högsta hugg. Idag är det lördagen den 6 oktober. Göteborgskillen är på jobbet sen 07. 

 

Jag hade ju kunnat vara på gården och hjälpt till att städa, såklart. Men jag flydde till skolan istället. Smög ut ur lägenheten vid nio som om jag varit hos ett one night stand och hoppades på att ingen skulle se mig. 

 

Sen dess har jag tränat och ätit frukost. Nu sitter jag i skolan för tanken var att jag skulle hinna plugga lite innan jag börjar jobba vid 14, men det går sådär med det. 

 

Skäms lite.

 

 

Jag tjatar om det, men tänk om jag hade vetat att livet skulle vara såhär lyckat när jag som en 14 år gammal tjej satt i mitt gula flickrum och undrade vad meningen med livet var.

 

Kanske är det så att meningen med livet är att skratta så man inte får någon luft med fina vänner, stanna för länge och prata så man får springa för att hinna hem, fylla helgerna med middagar och födelsedagskalas och räkmackesöndagar, sätta på sig sockor då man kommer hem och vänta på sin sambo för att spendera några timmar vid spisen ihopkokandes en riktig höstgryta. Kanske är det så att fredagspussar är meningen med livet. Eller att smsa med småstadsvänner och prata i telefon med sin bror. 

 

Jag har ingen aning, men något åt det hållet är det. Det måste vara så.

 

Ikväll har jag målat Göteborgskillens tånaglar. Han tror att det är med genomskinligt lack och det är det.

 

I alla fall första lagret.

 

Men rosaskimmer är ju fint det också.