johannamem

Kvällens ångest

Fredag, första seminariet avklarat och Göteborgskillen kommer hem om några timmar. Hur jag firar? Med att ta på mina kalasstrumpor!

Ikväll är det studentpub. Ska få träffa alla nya klasskompisar, alla faddrar och krossa de andra programmen på skolan i olika lekar.

Det här är mitt fadderbarn. Han heter Lake och är fyra år. Jag är så fruktansvärt lycklig för, för en sekund känns det som om jag faktiskt kan göra skillnad.

Jag har ju börjat på universitetet här i Göteborg nu, socionomprogrammet är det tänkt att jag ska läsa i 3,5 år. Jag vet inte om det är mitt programs ventilering, eller om det kanske är västkustluften överlag, som fullkomigt sprutar ut någon form av vänlighet och här-är-vi-alla-en-stor-lycklig-familj. ALLA är glada, trevliga och pratsamma.

Nu drar jag och min vita arm ut och träffar nya klasskompisar på en pubrunda. Håll tummarna för att jag hittar hem i natt.

Mm, igår år jag årets första semla.

Jag skulle säga att jag är en ganska intelligent människa, även om jag kan kläcka ur mig en del ogenomtänkta fraser lite för ofta. Men någon jag verkligen ser som intelligent är Göteborgskillen, speciellt efter jag kikat på hans papper från skolan idag.

Vad jag gör den här helgen? Jag hänger med min nya bästis. Han heter Mac-kan.

I morse när jag satt ensam (eller ensam och ensam, jag har mina påsar under ögonen som sällskap. De är faktiskt så stora nu att de nästan kan kallas för människor) i sängen efter Göteborgskillen väckt mig med ett försiktigt "Johanna, jag går nu" trodde jag det skulle bli en SÅN dag idag. Det började ju liksom så, med att jag grinade framför en reklam om att man ska skaffa fadderbarn och störtbölade till Ung cancerfilmen. Men, denna dag har verkligen bara blivit bättre och bättre!

- Jag fick igång tvn själv. Efter fem tvlösa dagar så samarbetade vi plötsligt, jag och tjocktvn.
- Jag åt bjudbrunch och drack bjudkaffe med Göteborgskillen som tog en paus i sitt pluggande för mig.
- Jag fick åka till IKEA med Lillebror Göteborg och haffade bland de sista fina tallrikarna som fanns.
- Någon hade lämnat in väskan jag råkade glömma på bussen till hittegodsavdelningen.
- Jag hittade jeans som satt (nästan) perfekt!
- Det blir hemmagjord pizza till middag.
- Det snöade på riktigt för första gången den här vintern här i Göteborg. Visserligen har allt nästan regnat bort nu, men det snöade!
- Jag skaffade ett fadderbarn och blev lite lättare i hjärtat.
- I veckan ska jag köpa mig en mac!


Den här dagen får fyra friska fingrar!

Jag kunde inte ha haft ett bättre nyår. För vad kan vara finare för själen än att de två sötaste tjejerna från småstaden kommer ner sent dagen innan och vi somnar fnissandes som på ett pyjamasparty 1999? Och att få skåla in det nya året tittandes på egna raketer som alltför entusiastiska killar pratat om i dagar innan?

Jag är så fruktansvärt glad över att få börja 2012 på bästa möjliga sätt och tillsammans med människor som får en att skratta så magen inte längre bara gör ont av alldeles för mycket löjromstoast, hummersoppa, hälleflundra och cheesecake, utan av lycka också. Alla timmar var fantastiska, från halv sju när Göteborgskillens bästa vän kom och hämtade upp oss utanför och jag fick presentera mina vänner för en vitsig göteborgare som de genast kärade ner sig i efter han öppnat munnen, fram till en superspännande JVMmatch mellan Sverige och Ryssland som slutade strax innan sju på morgonen när killarnas glädje knappt visste några gränser då Sverige avgjorde på övertid efter att ha legat under med 0-3 inför tredje perioden.

Tack alla. Tack för ni gjorde mitt första nyår i Göteborg så himla fint. Tack för att ni ordnade med all supergod mat medan ni förvisade oss till vardagsrummet utan någon annan uppgift än att dricka vin, tack för att ni lossade på flugorna och bjöd upp till dans så mina strumpbyxekläddafötter gled över golven, tack för att ni plockade fram champagne som fick det att bubbla i näsan och skålade med alla medan raketerna prydde himlen, tack för alla roliga allsånger och för att ni bjuder så mycket på er själva att det känns som jag känt er länge, tack för att ni alltid hälsar glatt och kramas, tack för att ni är så otroligt gulliga och omtänksamma att mina vänner, och jag, förälskat sig i allihopa eftersom stämningen är så fantastisk, tack för ni delar med er av Göteborgskillen, tack för att ni fixar och ordnar och gör det alldeles på topp, tack för nyårskyssen, tack för ni kallar oss smådamer och får oss att känna oss som prinsessor, tack för alla härliga berättelser som ni tycker är så roliga att ni pratar i mun på varandra och skrattar så mycket att man knappt hör hälften. Tack för ni gjorde nyår till en superhärlig kväll som jag alltid kommer att minnas.

Och tack ödet, slumpen, Gud eller vem som helst egentligen som förde mig och Göteborgskillen tillsammans. Jag skulle aldrig vara så lycklig om det inte vore för honom.