johannamem

Nu ligger han här snarkandes i sängen bredvid mig, finaste Göteborgskillen som sprungit 4,2 mil på strax över 4 timmar. Jag är så fruktansvärt stolt. Fick liksom rysningar när alla stod och hejade och så kom MIN sambo där svettig och jävlig på upploppet. Mycket möjligt att jag fick en liten tår i ögat, precis som när det kom par som höll varandra i handen och vid mållinjen höjde sina sammanknutna händer i en segergest. Då ni. Extreme home makeover-rysningarna över hela kroppen!

 

Nä. Nu ska jag väcka honom och gå iväg och köpa kaffe. Man får liksom passa på när Starbucks är rakt över gatan för jääklar i mig vad gott deras kaffe (och varma choklad!!!) är.

 

Guten Morgen alle! Eftersom jag ska till Deutschland imorgon övar jag kleine (för inbrottstjuvar som nu gnider händerna mot varandra i ren extas eftersom jag kommer bara borta från lägenheten - gör er icke besväret. Det kommer bo en vän här över helgen och jag orkar inte med massa drama, okej?). Ich bin mies in deutscher Sprache, så det går inte så gut trots övning. 

 

Jag vet inte jag, blir nog aldrig någon auktoritär ledare av mig när jag inte ens behärskar det tyska språket. 

 

Jaja. Jag är bra på annat. Danke Ihnen sehr.

 

 

Det är tisdag, hörrni! Och vet ni vad tisdagar innebär i vårt hushåll?

 

...

 

Nä. Det kan ni ju inte veta eftersom ni inte bor här (om inte Göteborgskillen läser), så jag ska berätta för er: det är dagen då jag har hela kvällen för mig själv och det är massa bra på tv och jag får äta havregrynsgröt till middag och ha radion, tvn OCH datorn igång utan att någon klagar och jag kan kissa med öppen dörr och jag kan zappa mellan kanalerna hur mycket som helst eftersom det bara är jag hemma för Göteborgskillen är på innebandyträning.

 

Så, nu vet ni. Det är tisdag och allt vad det innebär.

 

Den här veckan blir allt annat än lugn, även fast min kropp skriker efter vila. Den är fylld av tre seminarium, jobbkväll, tentainlämning och plugg, plugg, plugg!

 

Göteborgskillen och jag har bokat in en dejtkväll som paus från allt kaos och på fredag drar vi iväg till Berlin över helgen. Lär få plugga ihjäl mig på vägen dit, men en helg hemifrån känns guld värd även fast jag längtar efter en ledig-ledig helg där man har tråkigt för det finns så lite att göra.

 

Hela gårdagen var så otroligt fin. Vaknade alldeles för tidigt när Göteborgskillens klocka ringde och vi gick upp till våra vanliga morgonrutiner där Göteborgskillen kokar ägg och jag sminkar mig och gång på gång säger att jag alldeles strax kommer och hjälper till och att han är så snäll som ordnar med frukosten och att jag vet att jag borde hjälpa till, men jag ska bara...

Sen satt vi där uppkrupna i soffan och åt våra löskokta ägg och vår yoghurtmed musli och drack kaffe och vår brämhultsjuice vi lyxat till det med. 

Vi hann ta ut soporna när vi gick och behövde inte ens springa till spårvagnen.

 

En klasskompis fyllde år och vi gav honom två muffins. Som alla får i vårt lilla gäng. 

 

Kvällen började med att stå i lång, lång, lång kö till Expert - komma in och inte köpa någonting utan istället åka till en annan elektronikaffär och köpa tv för att sen åka hem och se Göteborgskillen sätta sig på golvet och fiffla med alla inställningar medan jag dukade fram tallrikar och glas och dricka och bestick och sen ringde det på dörren och en kompis kom in med indisk mat.

Sen satt vi där vid bordet resten av kvällen. 

 

Är så sjukt hög på mitt liv just nu.

 

Eftersom Göteborgskillens familj (ja, inte min och hans familj nu då, utan hans urfamilj) hejar på Frölunda (...) har de köpt säsongsbiljetter till alla matcher. Och när ingen av dem har möjlighet att gå på matchen ligger det på mig som svärdotter och sambo att utnyttja dessa.

 

Så, ja. Jag frågade en klasskompis som hejar på Frölunda om hon ville ha två biljetter till ikväll. Hon sa ja. Och sen bjöd hon med mig. 

 

Guuu vad ska jag ha på mig?! Kalasstrumporna är givna i alla fall.

 

Det är egentligen helt overkligt hur livet kan svänga. Att jag som liten förskoleflicka hade min allra bästa vän i en lägenhet något hus bort och vi sprang mellan våra rum, klädde ut oss till varandra och lekte i vår koja i skogen. En koja som vi egentligen hittade färdig och bara skulle spika upp en planka på för att kunna kalla den vår egen. 

 

Från det till att börja skolan och en klass som jag skulle gå tillsammans med i 10 år, från förettan till nian. I en klass där jag skulle vara kär i nästan varenda kille under någon period, en klass där jag hittade nya bästa vänner och dansade på skoldiskon och lekte Spice Girls, röda lyktan stopp och under örnens vida vingar med. En klass som var helt fantastisk fram till mellanstadiet när tjejerna plötsligt alltid uteslöt någon och under någon vecka var det jag. Men då kom min högstadiebästis och sa hej och plötsligt var det hon och jag mot världen. En värld som i högstadiet verkade så orättvis och dum och tom och kall och mörk. 

 

Sen kom gymnasiet. Fina, fina gymnasiet fylldes av nya bästa, bästa vänner och plötsligt öppnades dörrarna och världen var mjuk och fin och rolig och vacker och fylld av möjligheter. Gymnasiet kom med skolfester och hångel och fniss och skolkataloger att titta i. Och en flytt till småstaden, närmre allt det där härliga och bort från den by jag tidigare bott i och inte någon gång längtade tillbaka till annat än att man då fick busskort av skolan. Här växte jag. Färgade håret svart och träffade en kille jag trodde jag var tokkär i, som man gör när man är 17. Sen började han prata om framtiden och jag gjorde slut och skaffade en ny kille. En med egen lägenhet precis vid skolan. En som läste ekonomi på universitetet och hade egen bil. Som han sålde någon vecka efter vi blivit tillsammans. I två år hängde vi ihop innan jag märkte att nä, det här blir inget för jag är inte ett endaste dugg kär och har inte varit det på flera månader. Och så gjorde jag slut på msn när han var nere i Portugal och pluggade.

 

Sen skulle jag vara singel. För under de två åren hade jag ju missat så mycket singeltid. Jag hade börjat en urtråkig medie- och kommunikationskurs på Stockholms Universitet och jag hade tagit studenten och jag hade liksom inte utforskat världen och vad den hade att erbjuda. Så jag skulle vara singel! I ett år, minst. Det här var i september. Och så slutade universitetet och jag började jobba lite ströpass i butiken innan jag fick någon deltidsanställning. Var med mina fina vänner och kollegor jag plötsligt lärde känna på riktigt trots att jag jobbati butiken i flera år. Och vintern kom och min födelsedag och nyår och jag var singel och festade och somnade ensam.

 

Sen kom mars och Göteborgskillen och världen har aldrig varit lika ljus och fin och vacker. Han fyllde mig med en sån fruktansvärd glädje och lycka att jag inte riktigt kunde hantera mig själv. Jag har skrivit om när han kom till mig första gången tidigare, här. Han fick mig på fall direkt och efter några månader flyttade jag till honom. 

 

Och här i Göteborgs trivdes jag till en början inte alls. Trots att jag hade jobb jag kunde, en egen lägenhet och Göteborgskillen så grät jag och hade ont i magen och längtade hem nästan varenda dag i flera månader. Men det blev färre och färre dagar och idag gråter jag inte längre. Ibland längtar jag tillbaka till småstaden, men för det allra mesta önskar jag bara att alla jag saknar därifrån skulle flytta ner hit. För här i Göteborg har jag verkligen ett så himla fint liv nu. Jag har ju börjat läsa på universitetet och träffat massor av vänner och jag och Göteborgskillen bor ju ihop på riktigt i vår egna lägenhet med våra egna saker. Och när han nämner framtiden tillsammans blir jag inte rädd. Jag älskar att prata om den. För min framtid här är så ljus och jag vill dela den med honom.

Idag spelar mitt finaste AIK sitt sista derby på Råsunda. Jag, Göteborgskillen och resten av min AIKfamilj sitter framför tvn och hejar, skriker, svär och studsar.

 

Är så in i helvetes nervös.

 

Idag ska jag på hockey. Min andra hockeymatch någonsin, om man inte räknar vintrarna jag och resten av högstadietjejerna satt och huttrade i den svinkalla hockeyhallen bara för att kanske, kanske, kanske få prata med killen man tyckte var söt efter matchen. Problemet var ju bara att man knappt kände igen honom under alla skydd och hjälmen. Blev liksom aldrig någon hockeyfru efter det...

 

I alla fall! Nu är jag ju faktiskt tillsammans med en som hejar på Frölunda och jag ska gå med honom och se på elitseriepremiären. Vet inte vilka de spelar mot och fick googla så jag verkligen mindes rätt att de hade röda tröjor.

 

Men vet ni vad som alltid går hem? Hejaramsan: Tjalalalala. Jag går all in på den ikväll.

 

Nä, men här sitter jag från ett annat håll än ni är vana vid.

 

Vad sa ni? Jaså, ni undrar över mina muskler?

 

Jovars.

 

 

 

 

Dygnet i tid:

 

05:56: gå till jobbet

15:00: sluta jobbet

15:01: sitta på bussen in till stan

15:20: möta upp några vänner för att se på Timbuktu

16:40: åka hem för att äta middag med dem, Göteborgskillen och hans vänner

18:00: åka tillbaka till stan allihopa och se massa band

21:00: komma på att jag fanihelvete börjar jobba lika tidigt imorgon också och åka hem för att sova

03:00 (den här tiden är lite cirkatid, det kan lika gärna vara 01 eller 05 också): Göteborgskillen dundrar in genom dörren, drar en piruett och tycker hela världen snurrar.

05:20: Klockan ringer, dags att gå upp för att gå till jobbet.

 

 

Jag (som visserligen städat typ resten av lägenheten...) ser på medan Göteborgskillen skrubbar toaletten från golv till tak. Hur man tuktar en pojkvän.

 

 

PJUH! Göteborgskillens träningskompis ringde och sa "Hejsan, jag tänkte förresten på att jag aldrig varit hemma hos er, är där om fem minuter. Vilken är portkoden?".

Om det var mig han pratat med hade jag svarat "MEN FÖR I HELVETE FATTAR DU VAD FEM MINUTER INNEBÄR?! DET ÄR INGEN TID ALLS EFTERSOM VI BÅDA SITTER HÄR I MJUKISKLÄDER OCH DET ÄR STÖKIGT SOM OM DET VORE INBROTT! DU FÅR KOMMA OM EN TIMME, TIDIGAST!"

 

Men nä. Göteborgskillen svarade "Javisst, kom upp du".

 

Har aldrig städat så intensivt förr. Behöver nästan ta en dusch.

 

Har köksbänken fylld av nybakade mandelsnäckor och kanelbullar. Perfekt, men farligt, att ha frysen fylld. Tur att jag redan imorgon ska bjuda några av bästa klassisarna på fika. 

 

Galen Göteborgskille in action med kaveln i högsta hugg (kaveln är förresten köpt på Gekås, var där för första gången igår och blev typ.. ja.. lite besviken).