Crash bang bang boom

Jaha. Och så åkte vi där på vägen och pratade om vi hade kontanter att köpa fisk för och jag tittade ner i min plånbok och när jag tittar upp så är bilen framför oss alldeles still och vi närmar oss jättefort och Göteborgskillen tittade bara ner bland pengarna en enda sekund och jag skriker akta och Göteborgskillen försöker hinna bromsa och köra runt bilen, men vi hinner inte för vi är redan alldeles för nära.
 
Så vi smällde.
 
Vi blev båda så chockade att vi bara satt där utan att veta vad vi skulle göra och om det inte vore för föraren i den andra bilen som var så otroligt hjälpsam och vänlig trots att vi kört in i honom hade vi inte vetat vad vi skulle ta oss till. Ingen av bilarna runt oss stannade för att se hur det gick. Motorn mosades så vi fick putta bilen åt sidan och sen hamnade vi där i väntan på bärgningsbilen och den andra föraren sa tack och hej och lycka till och vi hörs. Och vi tackade och bad om ursäkt och sen kördes vår bil iväg och vi fick gå hem och till läkaren.
 
Och så blev det inte en så vanlig lördag trots allt. Vi har båda fått minihjärnskakning och nackmuskelslitningar, men har klarat oss så otroligt bra även om vi lär ha huvudvärk imorgon.
Annat kan sägas om bilen, vila i frid...
 

Kommentarer
Postat av: Hilda

Om det känns som en tröst så har jag, i väldigt långsam takt kört i en en väldigt stillastående skylt. Klarade mig visserligen från skador, men det gjorde inte bilen. Det gick raka vägen till skroten.

Hoppas ni mår bra nu.

Svar: Det var verkligen en fin tröst! Nu känns det inte ensamt i bil-till-skrotenklubben :)
Johanna

2013-01-14 @ 21:05:11
URL: http://vildamildahilda.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0