No man, no cry

Vet ni, inte en enda tår har jag gråtit i helgen! Är ungefär lika stolt över mig själv som jag är över Göteborgskillen som just nu springer ett marathon i Paris. Men hörrni, inte en endaste tår. Det är något slags rekord.
 
Firar två ensamma nätter utan panikattacker med att möta upp Göteborgsbästis för en promenad och sen glufsa i sig thaimat framför AIKmatchen. Jag har krävt att hon ska klä sig i svart, men vi får väl se. Vill försöka efterlikna hela kalaset i Solna fast jag är kvar i Göteborg. Är så himla avundsjuk på min familj som står där på nationalarenan tillsammans med minst 45000 (!!!) andra. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0