I hate my life I want to die?
Det är ett under att Göteborgskillen står ut med en sån bipolär tjej som jag. Igår älskade jag livet: jag och Göteborgskillen hade TID för varandra på morgonen. Vi hann till och med skratta och skämta. Jag studsade till skolan och hade tråkiga föreläsningar, MEN det gjorde ingenting för jag fick umgås med såna härliga klasskompisar. När jag slutade vid fem (sent, men jag var jätteglad ändå), stack jag iväg och mötte upp Göteborgskillen + kompis och gick på handelsspexet som var sådär, men jag hade jättekul ändå. Och sen innan jag somnade så skrattade jag så jättemycket att jag fick kramp i magen, och Göteborgskillen skrattade åt att jag skrattade och jag skrattade åt att han skrattade åt att jag skrattade osv. Somnade asglad och taggad för idag.
Idag är sämsta sugdagen på länge: Det regnar (precis som igår så det borde inte spela någon roll), jag jobbar ikväll (men det är bara fyra timmar) och... sen kan jag inte komma på något mer dåligt?! Jag är asgrinig för ingenting. Jag har liksom köpt muffins till min grupp, ska få ut min tenta som jag vet är godkänd och få skjuts hem från jobbet. VAD ÄR DET MED MIG, HALLÅ? Är jag grinig för att jag är grinig eftersom jag inte vill vara det eller vad är det frågan ooom? Kan någon hämta mitt humör från igår?!
Känner mig typ såhär:
Kommentarer
Postat av: Hilda
Gah!
Vet precis hur det är.
Ena dagen hoppar man på moln, med ett ständigt leende och fåglar som kvittar och människor runtomkring som är lyckliga, blommorna blommar och det luktar bubbelgum.
Ibland är det inte alls så. Det är kallt, eller så är man för varm och svettig för att man har bråttom och sen bränner man sig på ugnen och kommer på att det är alldeles för stökigt hemma.
Lagom är bäst. När ups and downsen inte är så sablarns tydliga.
Trackback
