johannamem

 

Till grannarna ovanför:

 

Hej. 

Jag har inte barn och vet därmed inte hur det är att ha ansvar för någon annan än mig själv dygnet runt, hela resten av livet. Så jag är verkligen inte ute efter att i frågasätta era roller som föräldrar, utan det jag gör är snarare att framföra ett önskemål och något jag hoppas att jag kan lära mina barn om jag skulle ha lyckan att någon gång i livet få bli mamma: LÄR ERA BARN ATT SLUTA SKRIKA I DET FÖR I HELVETES TRAPPHUSET! Jag är ledsen att texten är skriven i stora bokstäver, svordom och med utropstecken, men hoppas ni förstår det tyder på en stor frustration hos mig som har ena sovrumsväggen mot trapphuset och, vilket är mycket tydligt då ni är min väckarklocka på lediga förmiddagar, inte heller har samma dygnsrytm som en småbarnsfamilj. För att visa min välvilja skulle jag därför vilja framföra att jag verkligen inte uppskattar hur ni lämnar era barn i trapphuset och stänger dörren medan de, medan de hoppas ner för varje trappsteg (vilket förresten låter som vi blir bombade, snälla sluta med detta också) ropar "mamma, mamma, mamma, mamma" alt. "pappa, pappa, pappa, pappa" hela vägen ut till gården. 
Jag har som sagt full respekt för er roll som föräldrar, detta är mer ett förslag att ta i aktning från en singeltjej som helst inte vill gå upp klockan halv åtta en ledig dag. Tack!