Baby
Jag hatar ensamheten nu när jag vet hur underbart det är att vara med honom. Älskade Göteborgskillen som håller om mig om nätterna och klämmer min hand extra hårt då han ser att jag är ledsen. Jag älskar honom. Jag älskar honom för så himla många saker. Som att han åker alla karuseller med mig, låter mig sova mot hans axel, lånar ut sin tröja när hemvägen blev kallare än planerat, håller upp handduken åt mig när jag kommer ur duschen, hjälper mig parkera, lägger handen på mitt lår när vi sitter bredvid varandra, följer med på upptäcksfärder på klipporna, blir lika kär i en upphittad katt som jag och döper den till Benjamin, ser så koncentrerad ut då han spelar Alfapet, alltid dräller lite då han borstar tänderna, drar mig närmre på morgonen, plockar ur diskmaskinen, ger världens mysigaste pussar och så otroligt mycket mer.
Kom tillbaka, älskling. 1,20 att sova på är för mycket för mig.
