johannamem

Klockan sju klev vi upp och sjöng för brorsan. Jag hade låtit mamma slå in min present i rosa papper för att han skulle bli extra glad över att det fanns något så fantastiskt i en sånt tjejfärgspaket. Jag vet inte om jag lyckades, han är väldigt duktig på att fejka "ååh, vad fin!".
Pappa var däremot sämre på att fejka. När brorsan frågade om de hade bråttom till jobbet förstod mamma att man ska hålla masken, le och avfärda frågan, medan pappa svarade "Ja, jo... faktiskt".

Sen gick han ner och tryckte i sig tre mackor, så det var nog inte allt för bråttom.