johannamem

Den här fina människan. Det låter väl som vilket kärleksdravel som helst, men jag har svårt att förstå hur jag kan älska någon så mycket och hela tiden. Att jag älskar honom när jag vaknar, när han väcker mig med en armbåge i huvudet mitt i natten, när han lämnar stekpannan i diskhon och när han kommer hem från jobbet med sina illaluktande fiskkläder och pussar mig.

 

Jag har så svårt att greppa att personen jag är så galet kär i har valt, och väljer, mig. Att han varje dag väljer att lägga sig nära mig när vi ska sova, att han väljer att pussa mig hejdå på morgonen, att han väljer att spendera hela sin lediga söndag med bara, bara mig på en klippa vid havet. Att han väljer mig trots att jag lägger mina kläder över hela hallgolvet och ibland, ganska ofta..., gråter för ingenting.

 

Att han har valt ett liv med mig. Det är helt jävla fantastiskt. Det är faktiskt som ett drömslut på en saga.