I can't believe that you're my man and I get to kiss you, baby, just because I can

Nykärheten när Göteborgskillen kom hem slog till som ett badmintonrack i ansiktet på mig. Jag halvsov i sängen, han plingade på dörren, jag öppnade och KADABABOOM! Ja, sen dess har jag inte riktigt hunnit tänka på annat. Eller tänka alls. 
 
Aldrig förr har snarkningar varit så omtyckta som nu! Jag sover inte ensam längre.
 
 
Lycklig tjej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0