johannamem

Jag är glad nästan hela dagarna nu för tiden. Jag lever på de fina ord jag får som gör en kullerbytta rakt in till hjärtat, på födelsedagsfikan som är planerad till helgen med mina fina tjejer och på att min göteborgskille ska komma upp, visserligen är det lång tid bort men om man räknar dagarna försvinner de ganska fort. 

Jag lever så sjukt mycket på lyckan i kroppen just nu och jag älskar att den bor i just mig.

Helgen har varit så sjukt fin. Min göteborgskille har hållt mig i handen och tillsammans har vi promenerat i staden. Vi har sjungit med i radions alla låtar medan vi susat fram i hans blåa bil. Vi har pussats och sett ut över hela vackra Göteborg. Sett på alla djur i Slottsskogen tillsammans med barnfamiljer. Vi har träffats hans vänner och varit på studentpub och druckit violshots. Vi har sett på bio och han har låtit mig välja film. Har suttit på en stenhård gympasalsbänk och tittat då han vunnit en innebandymatch med sitt lag i bruna tröjor. Vi har åkt till hans jobb och köpt räkor och tillsammans med hans vänner ätit räkmackor till magarna varit fulla. Har krupit närmre honom på natten, lagt huvudet mot hans bröst och känt mig som hemma. Vi har ätit middag tillsammans med hans mamma, pappa och lillebror som varit så otroligt snälla mot mig. Vi har sagt hejdå vid tågstationen och inte riktigt velat förstå att det verkligen var hejdå.

Jag saknar honom och önskar att jag kunde vara en göteborgstjej.

Morgondagens uppdrag: Komma ur sängen klockan åtta och försöka att inte avlida av tristess på tåget. Göteborg, här kommer jag!

Bror och jag gick en promenad till affären för att köpa hudkräm och ta ut pengar. Då vi kom hem satte vi oss ute i solen med Muse på högsta och ordnade spellistor. Min fina lillebror, vad jag älskar att vi är vänner.

JAG ÄR LEDIG I EN OCH EN HALV VECKA!


Hurra för ledighet (mindre hurra då jag får lönen).

Du ska väl inte ligga med honom?, frågade mamma då göteborgskillen skulle komma upp till mina trakter.
Har han något fin present med sig får man ju bjuda till, svarade jag.

Önskar att någon haft en kamera och fotat pappas ansiktsuttryck just då jag avslutat min mening. Det var obetalbart.

Månadens bekymmer: tvätta eller gå ner på stan och köpa nya underkläder?

Idag väljer jag att sticka ner på stan, det är ju ändå fint väder.


Utan smink och med en tom troslåda

Kom hem från friskis för en timme sen efter att ha varit där med min bror. Mina armar skakar fortfarande.

Det är en fuldag. Har gått förbi rastlösheten och kommit in i någon slags uppgivenhet inför allt. Tur att jag hann städa rummet innan det slog till.

Inte ens en fläta kan jag få till idag. Ser ni en fläta? Nä, inte jag heller.

Eftersom ingen vill träffas bara för jag var lite kräken igår så har jag och min rastlöshet bekantat oss lite med varandra.


Här kan ni bekanta er med mitt gevär.